Så var det måndag igen. Har haft en härlig helg då jag umgåtts mycket med mina barn och barnbarn.

Idag har jag börjat i det nya projektet som arbetsförmedlingen ordnat. Vi får väl se vad det ger. Känner mig inte så hoppfull, men.... man måste ju hoppas  . Alla säger att "det ordnar sig snart" Vi får väl se. Ibland är det svårt att tro det. Men så är det säkert.

Jag la upp en länk sist som tydligen blev fel. Jag gör ett nytt försök. Gå in på den bloggen och läs om en tragisk barndom och en stark tjej.  http://youcanrunbutyoucanthide.blogg.se/

Jag fick en antal gamla Året Runt av min mamma i helgen. Lite kul att bläddra i.

Hittade en artikel som gjorde mig så glad. Det var en kvinna som berättade om sitt

beslut att inte flytta ihop med den man hon var kär i- mannen i hennes liv.

Hon hade en skilsmässa och flera längre förhållanden bakom sig. Hon älskar verkligen den här mannen, men vill inte leva med honom. Hon vill inte att vardagen ska förstöra det fina de har tillsammans. Hon älskar den frihet hon fått när barnen flyttat hemifrån.

Jag blev så glad när jag läste om den här kvinnan. För det är precis så jag känner också - bortsett från att jag inte har något förhållande och inte heller längtar efter det.  Men OM..... jag skulle träffa någon ny  man en gång så vill jag inte flytta ihop. Jag vill bara ha de fina stunderna tillsammans och bevara min frihet. (har varit gift två gånger och det räcker)

När man är i min ålder så ska man ju inte heller ha barn ihop och jag har ju redan mina barn och dom är viktigast för mig. Jag vill att de alltid ska känna sig välkomna hem till mig. Ingen karl ska bli irriterad när mina barn ringer eller vill komma hem och hälsa på.

Jag har ibland undrat om det är något fel på mig som känner så här, därför var det så befriande att läsa om den här kvinnan.