Läste i en tidning idag att allt fler unga tar antidepressiva. De senaste 30åren har antalet barn och ungdomar som söker sig till BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) flerdubblats!!!!!

Är det inte dax att vakna upp? Att ge antidepressiva är ju bara symtomlindring -- konstgjord andning. Vi måste ta oss an orsakerna.

Både barn och vuxna mår dåligt i vårat samhälle. Ett samhälle som mindre och mindre bryr sig om MÄNNISKAN. Det här har byggts upp under massor av år--- men nu måste vi göra något radikalt. Vi måste fråga oss VARFÖR människor mår dåligt.

Det är en otrolig stress i samhället idag. Ett stort antal vuxna "går in i väggen" hamnar i utmattningssyndrom och utmattningsdepression. Men de unga kommer raskt  efter. Jag tror att de barn som växer upp nu kommer att vara så skadade av stress när de blir vuxna att det de får svårt att klara av ett arbete.

Titta på hur vi behandlar våra barn. Vi placerar de på dagis där de får konkurera med uppmärksamheten från de vuxna med de andra barnen. Det är högljutt, de blir högljuda för att göra sig hörda. Får väckas på mornarna och stressa till dagis av stressade föräldrar. Hämtas av ännu mer stressade föräldrar. Placeras framför TV eller en film till det är dax att sova. Mamma och pappa är stressade och orkar inte prata med barnen på det sätt som skulle behövas.

När barnen börjar skolan fortsätter stressen för dom. Det är ett tufft klimat bland de unga idag. Man ska ha bra betyg, man ska ha de rätta kläderna och prylarna mm för att passa in och inte bli mobbad.

Samtidigt är det en väldig press på framför allt tjejer och deras utseende.

Mitt i allt detta så saknar man vuxenkontakt. Många föräldrar köper sig fri för att döva sitt samvete.

Många äktenskap går i krasch.

Är det konstigt att unga mår dåligt - får självskadebeteende, blir deprimerade eller hamnar i drogproblem och brottslighet? De känner sig inte behövda och viktiga. Många unga orkar inte med alla krav och brist på vuxenkontakt,

Nej vi måste kämpa för ett människovänligare samhälle. Vi måste satsa drastiskt för att vända skutan.

Ge familjerna möjlighet att klara sig på en lön. En av föräldrarna kan vara hemma eller så kan man jobba deltid båda två. Det skulle minska pressen på familjerna, man skulle hinna med varandra. Äktenskapen skulle förmodlingen hålla bättre och det gynnar inte minst barnen.

Om de vuxna skulle jobba mindre skulle det bli fler som skulle få jobb. Vi måste värna om det som är viktigt; barnen, sjuka och gamla.

Låt familjerna själv bestämma hur de vill ta ut föräldraledighet. Det är den enskilde människan som vet vad som är bäst för henne. Inte staten.

Vi måste fundera på vad det som verkligen är viktigast för oss. Fundera på hur vi egentligen vill leva våra liv.

Vi missar oftast det som jag tror att vi mår bäst av. Det sociala kontaktnätet!

Att kunna umgås i all enkelhet utan krav på att allt måste vara så perfekt och fint. Sitta ner och ta en kopp kaffe bara, helt enkelt.

Ibland när jag sitter vid husväggen en vår och njuter av de första varma solstrålarna och fåglarna kvittrar, eller när jag på sommaren sitter nere på stranden och hör vågornas kluckande och solen värmer min kropp. DÅ kan jag tänka som så: " på vilket sätt skulle jag kunna må bättre på något annat ställe än denna just nu. Här är det gratis att sitta. Jag behöver inte lägga ut tusentals kronor på en resa. Jag kan inte MÅ bättre än som jag gör just då."

Jag tror att vi måste bli bättre på att uppskatta de små enkla sakerna i livet. De är oftast gratis. Och, kan vi uppskatta de och njuta av det... jag då är vi "rika"

Då kan vi dra ner på tempot och också bry oss om varandra och glädjas med varandra.

 

camilla

30 mars 2010 17:40

Ja..man kan verkligen fråga vad det är som händer.
Jag vet av en tjej som var 10 år och fick medicin för panik ångest.
PANIK ÅNGEST VID 10 ÅRS ÅLDER???
Inte klokt!
Ha det bra och kram på dig!

http://www.cammo69.blogspot.com

 

Jeanette

30 mars 2010 21:25

Vilka tankvärda ord. Jättebra blogg du har, får jag länka till dig på min blogg?
Och tack för att du lämnade avtryck hos mig:)

http://www.lejonmamman.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Konstigt! Idag är första gången på hur länge som helst som jag känner mig ensam. Lite så  där vemodig, men absolut inte nere. Jag vill ju vara ensam och uppskattar ensamheten. Den har varit ett behov hos mig länge nu. Säkert beroende på den utmattn...

Ja så har den här veckan rullat iväg också. Det har varit en hektisk vecka. Har haft saker inbokat varje kväll. Lite för mycket för mig, men nu ska jag ta det lugnt i helgen. Den här veckan har jag varit på en kurs anordnat av arbetsförmedlingen. D...

Så var det måndag igen. Har haft en härlig helg då jag umgåtts mycket med mina barn och barnbarn. Idag har jag börjat i det nya projektet som arbetsförmedlingen ordnat. Vi får väl se vad det ger. Känner mig inte så hoppfull, men.... man måste ju ho...

Vaknade i dag och hade sovit hela natten, jag hade ingen huvudvärk och jag skulle "jobba" sista dagen på detta ställe ! Dagen kunde inte börja bättre. Jag kände mig så glad och full av energi att jag satte igång och städade hela lägenheten innan jag ...

Huvudvärken fortsätter, men har minskat i intensitet. Det är som att ha en kniv som sitter bakom vänster öga, men i morgon är det nog bra. Ikväll har jag varit och kramat på mitt yngsta barnbarn som är sex månader. Hon är så härlig, en riktig li...