Tänk att jag också skulle bli bloggare "på gamla da´r".

Har länge haft tanken på att skriva en bok, men det blir som aldrig av. Jag har så mycket tankar och funderingar som jag skulle vilja dela med andra.

Min dotter har en blogg så tanken slog mig att jag kanske också skulle prova. Som sagt så gjort, nu sitter jag här och tar mina första "stapplande steg" som bloggare.

Här kommer jag att skriva om mina erfarenheter av livet på gott och ont -  i smått och stort. 

Livet har för det mesta varit jobbigt för mig, men jag kan ändå känna en tacksamhet. Jag är en positiv optimist trots allt. Jag vill tro att resten av mitt liv ska bli bra. Jag ska i allafall göra allt som står i min makt för att det ska bli så. Jag vill inte må dåligt längre.

Det var ett otroligt lyft när jag insåg att jag faktiskt själv kan göra mycket för att påverka mitt liv. Insåg det första gången då jag läste boken "Barnet i mig" av Tommy Hellsten.

En jättebra bok där han bl.a skriver att "...Vill du inte ha fotspår i ansiktet måste du resa dig upp".

Jag kan alltså själv acceptera eller sätta stopp för hur jag blir behandlad. Känns det inte acceptabelt måste jag säga stopp. Jag måste också visa min omgivning att jag respekterar mig själv för att också andra ska göra det.

Det är inte lätt, men det går.

Jag hoppas också med mina inlägg kunna ge lite peppning till andra i liknande situationer.

Tänker också skriva om hur jag ser på vårat samhälle, på relationer och en massa funderingar jag har om livet.

Jag återkommer.